Jag finns till
Jag är 20.. ett januari barn med blicken under luggen , som önskar att hon va nån annanstans, med skrubbsår sitter dålt under klänningen ,och det svider och bränner faktiskt än , när jag står på knä i sten och grus och tårarna rinner och jag gråter , är de då är nu eller det nyss eller länge sen, jag vet att ingen hand kan fånga tiden och jag vet att det jag skriver kan ingen förstå , jag finns till, jag står upp än, med fötterna på marken och blicken i skyn, jag finns till och andas än , och läkande sår så låt mig skriva ett lyckligt slut jag lovar jag kommer stå upp länge till !
en kväll för ett tag sen
En dag eller ska säga kväll det va en tung höst kväll med mörka moln med måne som glimtade fram då å då som jag såg mellan mina tårar och när jag vågade lyfta bort händerna från ansiktet , efter en hård knuff i väggen och ett kast från köket till vardagsrummet, jag hade tur det va en bra kväll för han gick ut och satte sig i bilen och åkte iväg .. jag fick bara ett märke kringhandleden och blåmärke på knät så det va en bra kväll , jag dövade min gråt och tårar för att inte väcka barnen och satte på musik och kröp ihop i mitt hörn i köket , bland mörkret i månsken och stjärnorna som syntes då å då mellan molnen som flög förbi.. tankarna va helt tomma och rädslan som fanns försvann lika snabbt , det ända som kändes va en tom ensamhet , ett mörker av instängdhet.. det va en gång en lycklig flicka som tog studenten med hela världen framför sig precis som alla andra och den flickan var jag men det blev ingen dröm av mitt liv utan mer som ett tomt liv med en härlig och dyr fasad av lycka av krossat glas bakom den fasaden.. xoxoxo
längesen
Ja det va länge sen. Mycke har hänt och denna sida ska få ett verkligt ord inga mer lögner.. för de är det är det jag har levt dom sista 8 åren en dröm om ord det kommer bli bra , krama snart är det min tur. Men va fel jag hadde. Fick tillslut ta de jag hadde fly till en bättre plats med mina barn . Till Göteborg till en ny underbar sambo, förstående och tröstande, han är en sån person som skulle slänga sig framför tåget bara för att jag skulle få må bra " utryck" så ni förstår hur mycke han älskar mig och mina barn som är våra nu.. barnen träffar sin pappa varannan helg. Högst .. jag vet inte om det är min hjärnskakning ligger med nu i sängen som har fått mig att få ut saningen om dessa 8 år eller om jag nu enkligen vågar se tillbak till dom åren jag har flytt från Och vågar se saningen och att jag inte längre är själv på resans väg som kallas livet.. men en början på en Berättelse brukar va Det va en gång och det gör det nu med.. Det va en gång en varm sommar dag med rosa lilla blommor brölopp fjärilar och hjärtan som slutade i rött och svart, slag, blod och knuffar och tårar . Fortsätning kommer.. ta vara på det som är bra och våga jasta bort de dåliga och gå därifrån med ryggen rak och vinden i ditt hår.. xoxoxo
